Thursday, March 23, 2006
ha tråkigt
ibland har man det.
tråkigt.
idag har jag tråkigt.
vet inte vad jag ska hitta på.
måste man hitta på något?
det finns så mycket man kan göra.
fylla tvättmaskinen köra diskmaskinen dra runt på dammsugaren baka kanelbullar läsa en bok ringa till någon gå till biblioteket sortera knappsamlingen studera navelluddet borsta tänderna
hmmm...
verkar komplicerat.
enklare att bara sitta och ha tråkigt.
Tuesday, March 21, 2006
på vift
Egentligen är det inte så dumt alls att resa...
Igår tog jag bussen till Uppsala.
Jag har aldrig varit i Uppsala på egen hand förut.
Har alltid haft någon sorts sällskap och åkt dit med bil.
På vift på egen hand gav mersmak.
Man kan välja vilket färdmedel man vill. (Utom förstås bil då - jag har inte körkort...)
Man kan strosa hur man vill.
Man kan fika var man vill.
Och äta semlor.
Fast nu var det faktiskt så att jag skulle träffa en kompis.
Det var därför jag åkte till Uppsala.
Det var sååå trevligt!
Nästa gång kanske det blir - Södertälje?
Inte för att jag känner nån i Södertälje.
Men det är enkelt att åka dit.
Och billigt.
Det finns fik där också...
Thursday, March 16, 2006
prinsessdrömmar
WOW!
Jag har fått ett anbud!
En man är villig att ställa sitt svärd (och sin lekamen) till mitt förfogande
i arvtorneringen!!!
Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiihhh!!
*studsastudsa*
Ojojoj! - nu måste jag planera vad jag ska ha på mej lördag 6 maj i Uppsala...
hmmm... utomhus... blåser...
det lutar åt vikingadräkt (man kan bekvämt ha extra under, tom. fleecetröja...)
så nu måste jag sätta igång med att sy en jacka!!!!
Och tänk om vi vinner...
(oj... oj!!!!)
:-)
(vilken tur att jag har ett välfyllt tyglager...) ;-)
Tuesday, March 14, 2006
att resa eller inte resa...
Det största nöjet med att resa är att planera resan.
Själva resandet är bara besvärligt.
Man ska packa.
Man får inte glömma viktiga saker.
Och sen ska man dessutom transportera sej själv - till väntande fordon och transportmedel...
Därefter blir man åksjuk.
Nä, hädanefter ska jag enbart planera resor.
Vem säjer att man måste genomföra dem också?
Billigt blir det dessutom...
Häromdan när jag satt på bussen för att transportera mej själv till väntande arbete, så passerade vi skylten "Sundsvall 38".
Och då tänkte jag - men det var väl 17 också, jag har inte varit i Sundsvall på minst 4 år... och då åkte jag bara igenom...
Man kanske skulle ta bussen upp nån dag, flanera runt i stan, sitta på fik, käka kineskäk, kolla in folk, se om man träffar nån bekant på torget...
Himla trevlig tanke, faktiskt.
Så länge den stannar i tankevärlden...
Nä, jag blir allt hemma, jag.
Slipper packa.
Slipper glömma något viktigt.
Och blir inte åksjuk.
:-)
...
Själva resandet är bara besvärligt.
Man ska packa.
Man får inte glömma viktiga saker.
Och sen ska man dessutom transportera sej själv - till väntande fordon och transportmedel...
Därefter blir man åksjuk.
Nä, hädanefter ska jag enbart planera resor.
Vem säjer att man måste genomföra dem också?
Billigt blir det dessutom...
Häromdan när jag satt på bussen för att transportera mej själv till väntande arbete, så passerade vi skylten "Sundsvall 38".
Och då tänkte jag - men det var väl 17 också, jag har inte varit i Sundsvall på minst 4 år... och då åkte jag bara igenom...
Man kanske skulle ta bussen upp nån dag, flanera runt i stan, sitta på fik, käka kineskäk, kolla in folk, se om man träffar nån bekant på torget...
Himla trevlig tanke, faktiskt.
Så länge den stannar i tankevärlden...
Nä, jag blir allt hemma, jag.
Slipper packa.
Slipper glömma något viktigt.
Och blir inte åksjuk.
:-)
...
Sunday, March 12, 2006
Skrivklåda
skrivk låda
skrivklå da
sk rivklåda
s krivklåda
skrivkl åda
skrivklåda
Varför tycker en del att det är så roligt att skriva?
Vad är det för ett litet ställe i hjärnan där det kliar så hemskt?
Varför kan jag pilla i evighet och flytta ord fram och tillbaka?
...
Stickflicka
Jag lärde mej sticka när jag var 9.
Mitt första alster var en grön pippi.
Sen måste det ha gått en lång tid när jag inte stickade alls - för jag kommer inte ihåg att jag gjorde nåt.
När jag var 16 sydde jag en manchesterjacka och stickade muddar till den - då började mitt stickliv.
Jag stickade vantar på längden och tvären, alla jag kände fick tumvantar.
Vare sej de ville ha eller inte.
Några år senare kom en virkperiod, jag virkade bårder med hjärtan, metervis.
Den intensiva stickperioden började hösten 1979 på Forsa Folkhögskola i Hälsingland. Omgiven av textilgalna tjejer och inspirerande lärare var det som att dyka i ett oändligt hav av garnlycka.
Vårt första projekt var att växtfärga . Vi färgade och färgade och färgade...
Sen satt vi där med våra berg av ljuvliga nyanser och skulle göra något av det.
Jag började sticka fingervantar. Ljusgrå fingervantar med broderier.
Efter fingervantarna blev det ingenting.
På ett halvår eller så.
Sen kom stora mössperioden. Mössor, mössor, mössor.
Alla jag kände fick mössor - vare sej de ville ha eller inte.
Min specialité var långa, jättelånga, randiga tomteluvor.
Mössperioden tog så småningom slut och följdes något år senare av det stora tröjprojektet.
Min älskade skulle få en tröja av växtfärgade garner.
Vare sej han ville ha en eller inte.
Det blev en fiiin tröja.
Sen kopplade jag av ett tag med mössor...
Något år senare var det dags igen - för en ny tröja.
Helt i koschenillfärgat garn.
Den blev så fin att jag genast började på en indigo-tröja.
Åååh, den blev vacker!
Raskt kastade jag mej över nästa projekt, en mönsterstickad tröja i brunt raggsocksgarn från Värmland.
Mycket trevligt mönster.
Mycket starkt garn.
Mycket kliigt garn...
Den tröjan blev aldrig klar...
Så tillbringade jag den första halvan av 1980-talet. Ständigt stickande.
Nästa period kom när lille sonen var bebis.
Av någon anledning hann jag aldrig ikapp.
När tröjorna var klara var de urvuxna för länge sen...
Sen dess har det blivit nån enstaka mössa då och då.
Nu är jag inne på vantar igen...
Mitt första alster var en grön pippi.
Sen måste det ha gått en lång tid när jag inte stickade alls - för jag kommer inte ihåg att jag gjorde nåt.
När jag var 16 sydde jag en manchesterjacka och stickade muddar till den - då började mitt stickliv.
Jag stickade vantar på längden och tvären, alla jag kände fick tumvantar.
Vare sej de ville ha eller inte.
Några år senare kom en virkperiod, jag virkade bårder med hjärtan, metervis.
Den intensiva stickperioden började hösten 1979 på Forsa Folkhögskola i Hälsingland. Omgiven av textilgalna tjejer och inspirerande lärare var det som att dyka i ett oändligt hav av garnlycka.
Vårt första projekt var att växtfärga . Vi färgade och färgade och färgade...
Sen satt vi där med våra berg av ljuvliga nyanser och skulle göra något av det.
Jag började sticka fingervantar. Ljusgrå fingervantar med broderier.
Efter fingervantarna blev det ingenting.
På ett halvår eller så.
Sen kom stora mössperioden. Mössor, mössor, mössor.
Alla jag kände fick mössor - vare sej de ville ha eller inte.
Min specialité var långa, jättelånga, randiga tomteluvor.
Mössperioden tog så småningom slut och följdes något år senare av det stora tröjprojektet.
Min älskade skulle få en tröja av växtfärgade garner.
Vare sej han ville ha en eller inte.
Det blev en fiiin tröja.
Sen kopplade jag av ett tag med mössor...
Något år senare var det dags igen - för en ny tröja.
Helt i koschenillfärgat garn.
Den blev så fin att jag genast började på en indigo-tröja.
Åååh, den blev vacker!
Raskt kastade jag mej över nästa projekt, en mönsterstickad tröja i brunt raggsocksgarn från Värmland.
Mycket trevligt mönster.
Mycket starkt garn.
Mycket kliigt garn...
Den tröjan blev aldrig klar...
Så tillbringade jag den första halvan av 1980-talet. Ständigt stickande.
Nästa period kom när lille sonen var bebis.
Av någon anledning hann jag aldrig ikapp.
När tröjorna var klara var de urvuxna för länge sen...
Sen dess har det blivit nån enstaka mössa då och då.
Nu är jag inne på vantar igen...
Photoshop - den bästa av shoppar
Det sägs att man blir lycklig av att shoppa.
Det stämmer.
Släpp in mej i en bokhandel eller tygaffär och du hittar mej där en vecka senare...
Fast då har jag inte hunnit shoppa något - upptagen som jag varit med att bläddra, klämma och känna.
Hemma på min kammare har jag hittat botemedlet mot all världens sorger och bedrövelser:
Starta Photoshop, öppna några bilder och sen kommer serotoninet att genomströmma hjärnan och fylla kroppen med behagliga känslor.
Utom då på en punkt.
Sittfläsket.
Det blir en aning ansträngt...
Det stämmer.
Släpp in mej i en bokhandel eller tygaffär och du hittar mej där en vecka senare...
Fast då har jag inte hunnit shoppa något - upptagen som jag varit med att bläddra, klämma och känna.
Hemma på min kammare har jag hittat botemedlet mot all världens sorger och bedrövelser:
Starta Photoshop, öppna några bilder och sen kommer serotoninet att genomströmma hjärnan och fylla kroppen med behagliga känslor.
Utom då på en punkt.
Sittfläsket.
Det blir en aning ansträngt...
Thursday, March 09, 2006
Mitt nya liv?
Haha! Nu blev ni allt nyfikna va!!??
Men observera frågetecknet i bloggens titel - det inklinerar (ja, jag tror att det kallas så...) en viss osäkerhet, något obestämt, kanske slumpartat?
Jag tänker skaffa mej en karl.
(Aha! Hon har drabbats av vårkänslor, vill få lite snurr på the lovelife...???)
*fniss*
Nä!! Jag har bestämt mej för att bli nästa Furstinna av Nordmark ;-P
Furstinnan Tant Elin, den första! (Och enda)
Kontaktannons
Nu fattas då bara en karlstackare som vågar slåss för min ära - borde inte
riket vara nerlusat med sådana?
Jag väntar med spänning...
Men observera frågetecknet i bloggens titel - det inklinerar (ja, jag tror att det kallas så...) en viss osäkerhet, något obestämt, kanske slumpartat?
Jag tänker skaffa mej en karl.
(Aha! Hon har drabbats av vårkänslor, vill få lite snurr på the lovelife...???)
*fniss*
Nä!! Jag har bestämt mej för att bli nästa Furstinna av Nordmark ;-P
Furstinnan Tant Elin, den första! (Och enda)
Kontaktannons
Nu fattas då bara en karlstackare som vågar slåss för min ära - borde inte
riket vara nerlusat med sådana?
Jag väntar med spänning...
Monday, March 06, 2006
Brodera mera
Sunday, March 05, 2006
ettagluttare...
Subscribe to:
Posts (Atom)