Sunday, March 12, 2006

Stickflicka

Jag lärde mej sticka när jag var 9.
Mitt första alster var en grön pippi.

Sen måste det ha gått en lång tid när jag inte stickade alls - för jag kommer inte ihåg att jag gjorde nåt.
När jag var 16 sydde jag en manchesterjacka och stickade muddar till den - då började mitt stickliv.
Jag stickade vantar på längden och tvären, alla jag kände fick tumvantar.
Vare sej de ville ha eller inte.
Några år senare kom en virkperiod, jag virkade bårder med hjärtan, metervis.
Den intensiva stickperioden började hösten 1979 på Forsa Folkhögskola i Hälsingland. Omgiven av textilgalna tjejer och inspirerande lärare var det som att dyka i ett oändligt hav av garnlycka.
Vårt första projekt var att växtfärga . Vi färgade och färgade och färgade...
Sen satt vi där med våra berg av ljuvliga nyanser och skulle göra något av det.

Jag började sticka fingervantar. Ljusgrå fingervantar med broderier.
Efter fingervantarna blev det ingenting.
På ett halvår eller så.
Sen kom stora mössperioden. Mössor, mössor, mössor.
Alla jag kände fick mössor - vare sej de ville ha eller inte.
Min specialité var långa, jättelånga, randiga tomteluvor.
Mössperioden tog så småningom slut och följdes något år senare av det stora tröjprojektet.

Min älskade skulle få en tröja av växtfärgade garner.
Vare sej han ville ha en eller inte.
Det blev en fiiin tröja.
Sen kopplade jag av ett tag med mössor...
Något år senare var det dags igen - för en ny tröja.
Helt i koschenillfärgat garn.
Den blev så fin att jag genast började på en indigo-tröja.
Åååh, den blev vacker!
Raskt kastade jag mej över nästa projekt, en mönsterstickad tröja i brunt raggsocksgarn från
Värmland.
Mycket trevligt mönster.
Mycket starkt garn.
Mycket kliigt garn...
Den tröjan blev aldrig klar...

Så tillbringade jag den första halvan av 1980-talet. Ständigt stickande.
Nästa period kom när lille sonen var bebis.
Av någon anledning hann jag aldrig ikapp.
När tröjorna var klara var de urvuxna för länge sen...

Sen dess har det blivit nån enstaka mössa då och då.
Nu är jag inne på vantar igen...


1 comment:

Anonymous said...

tack för att jag blivit bjuden in i din vardag!